Andrummet - blogg

Att agera som strålar av ljus.. 

När jag minst anar... vid precis rätt tidpunkt.. så klart.. så kommer budskapen, vägledningen.. från andevärlden, änglarna, mästarna, guiderna.. Jag börjar förstå nu att det funkar så.. för mig.. kanske för dig också.. Och jag vet ju så väl varför. Jag är sällan still så länge, tyst så länge, tv:n är på, eller musiken.. Jag är kreativ och energisk, jag håller mig sysselsatt.. Hur ska de nå fram till mig??  När jag arbetar medialt är jag helt fokuserad på att vara kanal för budskap, då befinner jag mig på en högre medvetandenivå, jag har ställt in min frekvens på den högre energinivån och jag har inga problem med att överlämna budskap, men då är ju budskapen till någon annan (ibland åker jag dock med på ett hörn; det är saker jag själv behöver höra..) 

Men som sagt, när det kommer till mig själv... så trögt det tycks gå ibland.. det händer ingenting känns det som.. fast.. när och hur ska de nå fram i vardagens brus?? Jag tycker ändå jag är ganska medveten om att stanna upp och lyssna.. Men jag är lite rastlös och otålig, jag vet det. Som tur är har de en fantastisk idérikedom där uppe, så de hittar vägar att nå fram  minsann..  Idag gick de genom tv-rutan (eftersom de vet att jag älskar mina lördagsmorgnar med kaffe och Nyhetsmorgon) De gav mig ett namn som jag blev nyfiken på. Jag fick en impuls att googla på namnet och kom genom det namnet till en hemsida, som ledde mig till ytterligare en hemsida. I texten jag läste där, fanns namnet på min andliga guide (Sananda, som jag ju mött innan) Det fanns en hänvisning vid min guides namn till ytterligare en hemsida. När jag klickade där kom orden till mig (det var en kanaliserad text, från Sananda, nedskriven av en kvinna vid namn Adele) : "Gratulerar, älskade Mästare! Ni har slutligen nått Bergstoppen, den höjd där er dröm om det fullbordade förenandet och integrationen med Gud/Det Högre Självet alltid har befunnit sig. Jag vet att det är några av er här som skakar på era huvuden och inte tror på detta. Ni tycker att det är mycket utmanande att tro att ni faktiskt har fullbordat denna integrationsprocess med det Högre Självet. Om ni märker att ni tillhör denna grupp, så är detta meddelande för er."

Japp, där kom det.. ett meddelande till mig! Känner du att det kan vara till dig också, så läs gärna vidare. " Er övertygelse kommer att fungera som den port, den nyckel, som öppnar dörren i ert liv, för att sedan verkligen ta ett språng framåt, från och med denna punkt. Er misstro å andra sidan kommer att fördröja manifesterandet av era mål, få era vibrationer att förbli lättpåverkade av människorna/världen runtomkring er och hindra er från att få tillgång till de ofantliga krafter er Själ har. När ni känner till detta, vad väljer ni nu att göra, kära vänner?"  Texten var lång. Jag återger det jag tagit mest fasta på, där jag befinner mig just nu. "Kära vänner, idag är jag här för att tala om för er att det finns en stor glipa mellan att säga att ni är redo, och att i Sanning Vara redo...    Att släppa taget om ert ego-och rädslo-orienterade själv, kan vara det svåraste ni har blivit ombedda att göra. Men att släppa taget är det Enda sätt på vilket ni framgångsrikt kan uppstiga till 5D(dimensionella nivån)... "Ni måste släppa taget om allt som inte längre tjänar er. För denna port fungerar som en portal till de högre dimensionerna och enbart själar med nivåer av högsta mognad och beredskap kan träda in. Enbart själar som är redo att konstant vara Ljus och Kärlek, som är deras Sanna Natur, kan framskrida och ta detta slutliga steg."

"Ni behöver bara iaktta era gärningar, dagliga vanor, beteendemönster, era övervägande/tankar/ord/vibrationer för att gå till botten med er sanning...  Förbli helt enkelt vaksamma på era tankar/ord/känslor och gärningar.. mat och dryck av låg vibration som inte står i linje med den du i sanning är... att avgöra vad som är sanning eller illusion, att avgöra att reagera eller inte reagera... "

Allt jag läste gick rakt in i hjärtat på mig eftersom det var saker jag funderat mycket över den sista tiden.. att hänga med i den enegihöjning som faktiskt är på gång på jorden nu. Jag vill hänga med! Allt detta fick jag svar på idag, därför att jag formulerat frågorna i mitt huvud, bett om vägledning och var lyhörd för impulsen. Så misströsta inte om du liksom jag tycker att det går trögt med budskapen. Är det viktigt så når de fram. Håll dina sinnen öppna och följ impulser som du får. Det kan vara just de impulserna som är nyckeln till vägledningen. 

Vidare fick jag till mig att då vi är i sanning redo, så kommer Universum att svara på våra tankar, ord, känslor och gärningar i en mycket snabbare takt. Olika människor kommer att ha olika reaktioner på energihöjningen, från plötslig, explosiv energiutsöndring, intensiv glädje, kärlek, salighet, fullständig frihet, gråt pga. uppdämd spänning... Och det kommer bli lättare att höra rösten från vårt Högre medvetande. Vår själ har tillgång till all den information som vi någonsin behöver! 

Allt som behövs är övning och att be vårt högre medvetande att ge oss påminnelser eller knuffar, så fort vår vibration sjunker, så att situationen genast kan rättas till. Redan efter att ha ha gjort detta i 30 dagar kommer vi att märka att det blivit mycket enklare att förbli i linje med vårt Högre Själv. Det sker naturligt. När vi ställs  inför livsutmaningar som fortfarande kan trigga igång oss, är det viktigt att vi går till vårt hjärta, vårt Högre Själv och fråga: Utifrån mitt Högre Själv, vad borde jag göra i denna situation som jag står inför nu?  I samma stund som vi ställer denna fråga helt utifrån vårt hjärta och vår själ, så kopplar vi in oss till den högre dimensionen och kan se på utmaningen och se den för vad den är, minimal och lätt att lösa, inför vårt magnifika Guds-själv.  Det är mycket viktigt att vi vaknar upp, och agerar som strålar av ljus, vägvisare.. 2019 kommer bli ett mycket betydelsefullt år!  "I händelse av att ni fortfarande inte vet på vilket sätt ni på bästa sätt kan vara den 5D-ledare som världen så desperat behöver, så är svaret mycket enkelt. Ni leder genom att vara en förebild! Ni leder genom att uppvisa ert Mästerskap över livet!"  

Meditation visar vägen

Det är sannerligen inte lätt att ta sig tid att meditera, inte ens i semestertider, då man tror att man ska ha all tid i världen. Jag har flera dagar tänkt att jag vill sätta mig ner och meditera, eftersom jag känt länge nu att det är information som väntar på mig från högre ort. Idag vaknade jag med en stark känsla av att jag "måste" sätta mig ner i meditation. Hela f.m. gick till olika sysslor i hemmet, sen hamnade jag vid datorn för att boka semesterboende vid kusten. Klockan blev mycket. Jag längtade ut i solskenet och till stranden. Jag ville ju bada! Jag "glömde" meditationen och åkte till Vätternstranden istället. Jag fällde upp min solstol, tog ett uppfriskande dopp och sjönk sen ner i solstolen. Framför mina fötter låg en vit fjäder. Jag log för mig själv, tog upp den och tackade för tecknet som förde mig närmre änglarna. Jag visste ju att de velat kommunicera med mig idag, men jag hade inte haft ro nog att lyssna. Nu förstod jag att det var läge att meditera. Jag satte mig till rätta, vände handflatorna uppåt och blicken och medvetenheten inåt. Nu för tiden går det väldigt snabbt att hamna i ett meditativt tillstånd, även då jag befinner mig bland människor i rörelse, vilket jag ju gjorde nu. Jag gick uppför en smal och slingrig trappa och kom upp i ett stort, ljust rum, som tycktes sväva fritt över ett storslaget, vackert landskap. (Lite likt allt vackert i filmen Avatar) Jag satte mig på en vit rottingbänk mitt i rummet, som var helt av glas. Plötsligt var någon inne hos mig i rummet. Någon som utstrålade den mest innerliga kärlek du kan tänka dig. Mina tårar började rinna, därför att ögonblicket var så stort och mäktigt. Den jag mötte där är min andliga guide. Jag visste att det var det han kom för att berätta. Det är det jag haft på känn i många dagar nu, jag kände att det pockade på. Jag har undrat i många år vem min guide är. Och nu vet jag!! Han presenterade sig och jag tog emot hans namn i mitt hjärta. Vi har mötts i någon meditation innan, men jag förstod inte då att han var min guide. Ja, nu vet jag! När vi "pratat" färdigt försvann han lika fort som han kom och jag började bli medveten om att jag befann mig i min solstol på Vätternstranden. Tårarna rann fortfarande ner för kinderna när jag öppnade ögonen. Ingen visste vilken resa jag just gjort. Jag tittade på min vänstra hand. Där satt en nyckelpiga. Jag vet att nyckelpigan kommer med hälsning om KÄRLEK och det var precis det jag kände. Jag kan vara trygg i att kärleken alltid finns där, tillgänglig, för mig, liksom för dig. ♡♡♡

En hälsning från andra sidan

För nio dagar sen lämnade min pappa jordelivet. Väldigt hastigt och oväntat gick han. Alla runtomkring, även läkare och sjukhuspersonal, stod undrande och förvånade. Visserligen hade min pappa drabbats av cancer, men han var ändå förhållandevis pigg, med tanke på de behandlingar han fick genomgå.  Men så plötsligt tackade han för sig, stängde ögonlocken och somnade in. Allt gick på fem minuter.     

För mig och alla anhöriga blev det en chock. Vi hann ju aldrig ta avsked.   I den starka andliga tro jag har stod även jag vacklande. "Snälla pappa, ge mig ett tecken" bad jag. "Visa dig för mig, prata med mig, på något sätt"  En vecka gick och det var alldeles tyst, tomt, som ett vakuum.  Men så i natt fick jag hälsningen jag väntat på.  Jag minns sällan mina drömmar, men vissa stannar kvar hos mig så tydligt, som att de vore på riktigt.. och i det här fallet finns det ingen tvekan om att det var en hälsning från andevärlden, från min pappa..

Av någon anledning står jag högst uppe på en lång stege (bara det är symboliskt tycker jag) Plötsligt faller jag handlöst ner mot marken. Det går bra och jag kvicknar till. Runtomkring mig står människor som tar hand om mig, frågar hur det gick och bryr sig om.. Då ser jag plötsligt min pappa komma gående långt borta. Han håller en bukett liljekonvaljer i sin hand. Han stannar en bit ifrån mig, lägger ner buketten och vänder om och börjar gå bortåt igen. Jag ropar på honom. "Pappa, vänta! Varför går du? Kom tillbaka!" Jag reser mig upp, plockar upp buketten med liljekonvaljer och börjar springa efter honom. "Pappa, stanna! Varför har du så bråttom?"  Då stannar han och vänder sig om.  "Varför gick du din väg?" frågar jag.  "Nä, men jag ska inte störa.. jag ville bara se hur det gick med dig och ge dig en bukett blommor.. Gå du bort till dom andra nu." Och så försvinner han bort. (Det märkliga är att han försvann bort i en traktor och det var någon annan som satt vid ratten och styrde. Min pappa var en naturnära typ, med jord under naglarna och stor kärlek till växter, natur och miljö, så det var kanske inte så märkligt trots allt.. Han fortsätter bruka jorden och arbeta för moder jord)

Jag är så tacksam för den hälsning jag fick och jag vet att vi kommer ha fortsatt kontakt.   

Med varma solhälsningar.  Susanne.